Barn som var min stora dröm





Dom flesta vet inte vad ett utomkvedshavandeskap är. Och dom som vet verkar inte förstå vad det innebär. Att fostret inte överlever är ganska självklart men att delar av fortplantningsorganet i många fall trasas sönder verkar inte en jävel veta. Den akuta operationen beror på att det är farligt. Att det på en kort stund kan uppstå inre blödningar som är livshotande för mamman. Att äggledare eller äggstock är förstörd. Sedan borta. Bara en kvar. Och det är inte över där, för det är hög risk att drabbas igen. 

Dom som vet att det hände säger uppmuntrande "det kommer fler chanser", men jag vill bara skrika att det kanske inte kommer fler chanser. Händer det en gång till så kommer det aldrig någonsin en chans igen. Rädslan kom i efterhand, jag körde in i en bergvägg av oro. Nu när jag verkligen har fattat så plågar jag mig själv med vad som kanske kommer ske. Jag ser det framför mig. 

Läkarens stressade rörelser med ultraljudsstaven. Den sterila doften från tvagningsmedlet i duschen. Ljusrörens blåa sken i de underjordiska gångarna. Narkossköterskornas lugnande röster. Jag kommer säkert ligga där och le med tårar ner för kinderna. I ett desperat försök att dölja, att min mardröm blev sann.

havet

han grät ofta 
det året vi möttes 
bad om ursäkt 
för att han längtade efter havet 
mer än han längtade efter kärleken 

följade år 
och åren som kom 
var det jag som grät 
då han gång på gång 
lämnade hamn 
och gav sig ut 
på djupa vatten 
i höga vågor 
och stormar 

i badrumsskåpen 
fann jag burkar 
med piller 
som skulle få honom 
att sluta älska havet 

att dessa piller aldrig tog slut 
vittnade om halvhjärtade försök 
att släppa taget 
om havet 

och en dag 
i imman på badrumsspegeln 




ett ensamt 
förlåt 

det vita bläcket

för en vecka sedan beställde jag hem en bok. jag vet inte varför men jag kände instinktivt att jag ville läsa den. hade inte en aning vad jag hade att vänta. men förstod att det skulle bli bittert. kändes ibland som att den var skriven direkt till mig. författaren hade satt ord på mina värsta känslor. jag sträckläste den på tisdagkvällen. och sedan läste jag den en gång till på onsdagen. 



X

det var några år sedan jag bestämde mig
att innan jag fyllt 30 ska jag ha barn.

sedan dess har det hänt så mycket i mitt liv
jag har kastats in och ut i kärleken
in och ut ur tvåsamheten
och tryggheten

jag började tvivla nåt otroligt 
på om mina drömmar verkligen var bra för mig
om jag skulle börja leta efter en annan mening med mitt liv

nu har jag bestämt mig
jag kan inte förändra vem jag är
jag inte inte försöka leva ett annat liv
jag kan inte försöka hitta en mening som inte kommer från hjärtat
 
antingen hittar jag vägen tillbaks till lyckan
eller så får det helt enkelt vara.

X

att vinna eller förlora
eller bara fortsätta trampa vatten
tur jag hade flytväst. en sån med krage som håller huvudet ovanför ytan

jag gav dig mitt barn
det som aldrig fötts
det som bodde i mitt hjärta

du ville ge mig allt
sa du

men du gav mig bara
etthundratusen förlåt

2015

2015, du var året då jag körde rakt in i min personliga bergvägg. Det bostadslösa, barnlösa och bittra året som gett mig ärr inuti och utanpå kroppen. Jag tackar för att du aldrig mer kommer tillbaka och ber om att få läka ifred när jag nu påbörjar mitt 2016.